Kurs i retrieverlydnad med Eva Bodfält

Den här helgen har jag haft nöjet att gå kurs i retrieverlydnad med Eva Bodfält. Som vanligt så väcker hennes kurser och föredrag en massa tankar hos mig och får mig att utvecklas.
Vi började med att prata om hur man vanligtvis gör när hunden ska sitta, stå eller gå fot och brister i stadga/position. Då tar vi tillbaka den och fortsätter med övningen. Eva menar att vi ska utmana hunden i dessa positioner genom att på olika sätt försöka trycka och lura den ur position och om vi lyckas med det så har hunden missat sin chans att jobba i den riktningen och vi gör då helt om och går åt andra hållet. Hunden ska lära sig att för att den ska få jobba så måste den vara i position, det är inte vi som ska ta på oss ansvaret att se till att hunden är vid vår sida, det ska hunden göra. Detta är lite samma tänk som i tävlingslydnaden och där har jag helt köpt det tänket och kör det med Ammi och det funkar jättebra, så varför ska man inte ha samma tänk i jaktlydnaden? Varför ligger vi kvar i ryck och slit-tänket på jakten?
En annan sak som Eva pratade om är att vi alltid har våra hundar sittande när vi ska skicka dom på markering/sök/dirigering. Hon ansåg att man istället nästan alltid ska skicka hunden från fotgående - man lär hunden att om den går ett bra fot så belönas den med en uppgift, går den ett dåligt fot så har den missat sin chans till jobb åt det hållet och man vänder åt ett annat håll. På så vis får man en hund som är angelägen om att prestera ett bra fot för det är det som leder till allt roligt!!
Något som hunden lär sig fort är att det är skytten och kastaren som styr på träning och prov och inte matte/husse. Detta ska vi också ändra då vi tränar! Istället för att sätta hunden, låta kastaren kasta och sedan skicka hunden så kan man tex göra så att man placerat ut två kastare. Man börjar gå fot mot den ena, går hunden dåligt vänder man och och går mot den andra, går den då bra så får den kommando (tex ut) och DÅ kastar kastaren markeringen. På så vis så styr JAG när kastaren ska agera och visar då hunden att det är JAG som styr situationen.
Det var mycket praktiska övningar där vi hade möjlighet att se på vilken nivå vi låg och hur mycket störning våra hundar klarar innan dom gör fel - "störs ut". Ammi tyckte att det var jättesvårt att när hon var på väg att plocka upp dummien så stod det en person och bollade med hennes favvis-boll bredvid!!! Man kunde riktigt se hur kugghjulen snurrade i skallen på henne :). Men efter att släppt dummien några gånger för att springa mot personen som hade bollen och den personen då bara stoppat undan bollen och stått helt stelt rakt upp och ned så insåg hon att den enda vägen till belöning var att utföra momentet korrekt, då fick hon sin favvis-boll :).
Efter två dagar så var både hundar och förare väldigt trötta och full av ny kunskap. Eva gav varje ekipage en slutkommentar och vår var att Ammi är envis, väldigt egocentrisk och kör över mig :P (som om jag inte redan visste det). Hon ansåg att det finns mycket mer i Ammi än vad jag troligen tror och att jag måste börja låta henne tänka mer själv, utmana henne mer samt att få henne att förstå att det är jag som styr alla övningar. Ammi är väldigt koncentrerad, lär sig fort och om jag då stagnerar i svårighetsgraden på övningarna så gör Ammi allting på rutin och anser då att hon kan göra som hon själv känner för. Så det blir helt enkelt för mig att börja utveckla min fantasi när det gäller hur jag kan lägga upp och variera övningarna :).