Idag så steg jag upp klockan 4.30 och packade in mig och hunden i bilen för att åka upp till ett SNÖIGT!!!! Kuså och jaktprovet. Väl på plats så visade det sig att det var ett antal strykningar och att jag troligen skulle få starta före lunch. Provet var upplagt så att man först hade en transport fram till en enkelmarkering på vatten, följt av en kort transport och sedan ytterligare en enkelmarkering på vattnet. Vattnet var en ganska grund tjärn och det var i princip obefintligt med vass, däremot var igången lite jobbig och eftersom hundarna bitvis bottnade så var det rätt så jobbigt för dom. Efter den andra vattenmarkeringen så var det transport fram till söket och under den transporten så gick ett skott. Sedan var det ett ganska tungsprunget (vilket blev ännu mer tungsprunget pga blötsnön) sök med 6 stycken vilt. Provet avslutades med en enkelmarkering på land.
Ammi var rätt så het och på när det var dags för oss att gå in, men hon gjorde ändå en bra transport fram till första vattenmarkeringen. Hon var stadig i skott och kast och bara kastade sig ut och hämtade in anden och jag fick den i hand. Transporten fram till andra vattenmarkeringen var sämre, hon var blöt och ville skutta och ruska på sig, men den var ändå OK. Även här var hon stadig i skott och kast, snabbt i vattnet och även denna and fick jag i hand. Transporten fram till söket tyckte jag var riktigt dålig, även om jag hade kontroll på henne. Hon hade bra fart ut på söket och hittade snart en kaja som hon kom in med och lämnade i hand. Även andra skicket hade hon bra fart och hittade snart ........ KANINEN. Hon stod länge och nosade på den med samma förvånade uppsyn som hon haft när vi tränat här hemma (typ - vad tusan gör den här grejjen ute i min sökruta???). Sedan beslutade hon sig för att det var nog inget apporteringsobjekt ändå och sprang därifrån. Så där slutade provet för oss. Bara att inse att det inte räcker att träna med kanin 2ggr och tro att det ska funka i provsituation (om man inte har en hund som från första stund älskar kaniner). Men domaren var riktigt shysst och gick ut i rutan och kastade kaninen åt henne och då sprang hon glatt dit och plockade upp den :P.
Men det kändes ändå som om det var en 0:a med mersmak. Vårt samarbete funkade bra och hon lämnade snabbt av vilten i hand och lyssnade på mina kommandon. Jag måste träna mer på jaktfoten och förstås KANINER :). Nu blir nog nästa jaktprov på specialen och sedan får jag se vad jag planerar in till hösten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar