nya tankar och MH

Har haft fullt upp och inte hunnit uppdatera på ett tag, så nu blir det ett långt inlägg.

Förra torsdagen var jag på en föreläsning av Eva Bodfält som hette "Träning för Tävling - en fråga om attityd". JÄTTEINTRESSANT!!! En del var sånt som jag redan hört förut och försöker tillämpa i min träninge, men en del var ett nytt sätt att tänka och satte verkligen igång funderingar hos mig. Här kommer en liten sammanfattning;

Appellplanen - hur är din och hundens attityd till appellplanen? När du kommit så långt att du har en hund som inte vill gå av planen utan står kvar och uppmanar dig att fortsätta träningen så har du kommit en bra bit på väg. Träna på att göra entré, se appellplanen som en scén där ni ska göra ett framträdande. Hitta platser under promenaden där du övar på att göra entré.

Kommendering - attityd - Hur är din magkänsla inför kommendering? När börjar du vänja hunden vid kommendering? Oftast gör man inte det förren man är klar för tävling och då under väldigt "tävlingsmässiga" förhållanden. Det bästa är att vänja valpen/unghunden vid kommendering tidigt och då utan att man tar någon notis om det så att det mer blir som bakgrundsbrus. Bäst är om man när man börjar sin kommenderingsträning kan ha någon som står och kommenderar en medan man leker med hunden på appellplanen så får man en väldigt positiv attityd hos hunden till kommendering. Sedan börjar man med moment där hunden lätt kan fokusera på föraren, tex vid inkallning. Det moment som man ska börja sist med är fotgående eftersom det är det moment där hunden är mest störningskänslig. När man börjar med fotgåendet kan man göra så att man lägger hunden vid sidan av planen och sedan blir föraren kommenderad runt på planen. När hunden är fokuserad på föraren så får den komma upp och leka vid vänster sida, sedan lägger man den igen. Man belönar rätt attityd.
Föraren - tävlingsposition - Belöna hunden när den är koncentrerad på dig när du är i tävlingsposition. Gör det i vardagen - lär hunden att den genom att stirra ut dig kan få dig i tävlingsposition och på så sätt få loss belöning från dig. Belöningen kommer alltid på vänster sida och ska ske i rörelse. Allt eftersom hunden förstår vad som förväntas av den så måste den jobba hårdare och hårdare för att få sitt varsegod och sin belöning. Börja med tiden också övergå till externbelöningar - du som förare skall inte ha en massa bollar och godis i fickorna - det kan du inte ha på tävling.
Föraren i tävlingsposition skall för hunden betyda att det är full bevakning som gäller - koncentration.
Belöning - till hjälp eller stjälp? Vad är en belöning? Beröm betyder inte att hunden skall sluta jobba men oftast så gör hundarna det. Först på vårt klick eller varsegod är det OK att lägga av och ta belöningen. Prova lägg en godbit framför hunden. När hunden sitter kvar - beröm - sitter hunden kvar? Utmana lite mer med att berömma och klappa hunden - sitter hunden fortfarande kvar? Hunden skall inte ta godiset innan vi antingen klickat eller sagt varsedog (eller vad vi kan tänkas ha för frikommando). Våra belöningar är oftast alldeles för ritualiserade - tid, plats, beteende. Tex. vid moment slut. Det ger bieffekter i momentet ex. tugg på apporten vid avlämningar. Det beror på att hunden har slutat tänka på uppgiften och börjat tänka belöning och därför tappar koncentrationen på uppgiften. Belöningen ingår som förståelse i momentet!! Belöna istället övergångarna mellan momenten. Att våra belöningar blir statiska minskar dessutom motivationen för uppgiften. Vi ska ha variation i våra belöningar - Aktion, position, socialt, mat etc.
- Beröm, bryt, slut. Lära hunden att tåla belastning. Den måste inte alltid få en belöning för väl utfört jobb utan ibland så får den "bara" beröm och får jobba vidare.

-Inlärning och utveckling - Våga låta våra hundar misslyckas. Gör det svårare och försök störa ut dom så att dom gör fel. Det är ingen fara att hunden gör fel så länge vår attityd när dom gör det är bra. Inom alla andra discipliner av hundträning så gör vi det svårare för hunden hela tiden, vi går inte appellspår med våra hundar i 5 års tid eftersom både vi och hunden skulle tycka det var tråkigt och ge väldigt lite stimulans till slut. Men när det gäller lydnaden så är vi lite "curling-föräldrar" och vill absolut inte öka svårigheten för mycket av rädsla att hunden ska göra fel. Men genom att utmana dom och försöka "störa" ut dom så dom gör fel lär vi hunden att koncentrera sig och ökar deras förståelse för vad momentet verkligen innebär. När dom gör fel så säg bara "men gud så tokigt det blev, det där kan du ju inte få något för" (eller vad du känner för att säga) med glad röst. Gå iväg och gör något annat och när hunden kommer upp till dig och visar med sitt beteende att "hörru kärring, jag vill minsann ha en till chans att få loss min belöning" så gör man om det hela. Hunden kan bli lite frustrerad men kommer att jobba hårdare och den gör det av egen vilja. Är du på appellplanen så kan du istället för att gå iväg och göra något annat lägga ned hunden och själv gå ut på planen och låtsas ha roligt. När hunden är jättefokuserad på dig och visar med hela sin attityd att den vill vara med så låter du den komma upp och prova igen.
Vilken signal ska utlösa beteendet? Vilken signal ska inte utlösa beteendet? Om du under fotgåendet säger tomat så ska ju hunden inte göra något annat än fortsätta gå fot. Men vad gör den egentligen? Hunden ska inte släppa apporten förren du säger loss, men vad händer om du säger skinka, bastu eller vad som helst annat du kan komma på att säga? Man kan utmana hunden genom att försöka få den att göra saker när man ger fel kommando - det gör också att hunden måste koncentrera sig.
Hunden ska inte "gå omkring och skrota" på appellplanen. Antingen jobbar vi och då är hunden med hela tiden och får inte gå och lalla. Det är bättre att ta pauser där man sätter eller lägger hunden och låter den sitta och titta på när du själv går runt på planen och tex går fot utan hunden eller förbereder för tex rutan eller något annat.

Ja, det var en liten sammanfattning, men det känns som om jag säkert glömt hälften och det är helt omöjligt att få med allt intressant hon sa.

Igår så roade jag mig med att vara figurant på det MH som Tollarbos och Agrosofens kennel hade anordnat för Tollarbos "småprinsar" (kull 9) och Agrosofens toppar. Det är alltid intressant att se MH på nära håll. Att man sedan blir bjuden på jättegod mat (stort tack till Johanna :)), smörgåsar, kaffe och mörk choklad gör ju inte att man direkt gråter :).

Denna vecka ska jag försöka börja applicera det jag snappade upp på Evas föreläsning. Ska bli roligt att se hur hundarna reagerar på det :P.

Rutan - vår stötesten

Alla ekipage ska ju ha något moment som hunden bara inte fattar och för oss är det uppenbarligen rutan!!! Igår när jag tränade med Karin och fick lite råd så tyckte jag att det verkade som om det lossnade lite. Men idag så backade vi flera steg igen. Jag gjorde precis som igår så att jag la ut hennes tasstarget och sedan skickade henne från ganska nära håll. Men idag så började hon strula med att apportera sin tasstarget. Jag tog lugnt ifrån henne den och la tillbaka den. Då började hon springa runt rutan (såg ut som om det fanns en osynlig linje som hindrade henne från att gå in). När det inte gav något så testade hon att i tur och ordning apportera konerna. Jag tog tyst ifrån henne dom och satte tillbaka dom. Nu försökte hon återigen apportera sin tasstarget så jag tog bort den och beslöt mig för att låta henne hitta mittpunkten utan target och då belöna henne. Kan säga att det var den sämsta idé jag någonsin fått och träningen blev katastrofalt dålig. Ammi förstår verkligen inte att det handlar om konerna, deras förhållande till varandra och hur hon ska vara i förhållande till dom!!! På något vis så måste jag göra henne medveten om konerna och få henne att förstå att det inte handlar om apportering utan att hitta mittpunkten. Det känns som att hennes tasstarget bara förvirrar henne och gör att hon helt missar poängen med konerna för att hon fokuserar för mycket på targeten. Funderar lite på att sätta ihop en liten rutan, typ 0,5m x 0,5m och klicka henne till rätt position i den och sedan när hon fattat konceptet börja göra den större och större tills vi är uppe i 3m x 3m. Ska ta mig en funderare till imorgon för det känns inte som om vi kommer framåt med tasstarget-konceptet :P.

stadga och koncentration

Igår så körde jag ett litet jaktträningspass med jyckarna. Jag började med att sätta dom båda och kasta ut flera dummies runt dom. Sedan gick jag först fot med Ammi mellan alla dummies och sedan bytte jag och gick med Inka, den hund som jag inte gick med fick sitta lös och titta. Sedan lade jag ut flera dummies på ett ca 40m långt linjetag. Ammi fick börja, jag blåste henne stopp på halva sträckan, inkallningssignal och sedan skickade jag henne igen och då fick hon gå raka vägen ut. Sedan bytte jag och körde samma övning med Inka. Även här fick den hund som inte jobbade sitta lös bakom och titta. Sedan bytte jag igen och den här gången blåste jag stopp på halva vägen och körde sedan ett ut-kommando. Jag avslutade med att låta Ammi gå utan signal som sista. Sedan bytte jag igen och Inka fick göra samma övningar. Dagens sista övning blev en enkelmarkering åt dom var, detta för att låta dom avsluta med en lite enklare övning. Dom skötte sig båda två jättefint och var helt tysta när den andra jobbade. Både längden och svårigheten med visselsignalen var inget problem för dom så nästa gång ska jag köra lite längre linjetag och börja lägga in apporter och höger och vänster oxå.

Idag så träffade jag Karin för lite lydnadsträning. Vi började med en gammal övning som Ammi tidigare varit jätteduktig på. Man säger fot och då ska hunden titta på en och sedan så går den andra runt och hoppar och stampar för att se om hunden släpper ögonkontakten med föraren. Idag så släppte Ammi kontakten på en gång när Karin började gå runt oss. Det tog 2-3ggr då jag fick tala om att det var "dåligt" och gå ur fotpositionen innan det började klicka för Ammi vad det var jag ville. Så vi kunden avsluta med några gånger då Ammi fick lyckas. Men det går inte att lägga på mycket störning för att hon ska släppa kontakten. Vad lätt det är att glömma bort att träna sånt här, i början när jag tränade fot så gjorde jag den här övningen på varje träning, det blir att börja med det igen. Sedan gjorde vi en övning som går ut på att hunden ska lära sig att hålla rätt position vid vänsterbenent, oavsett hur och vilket håll man rör benet åt. Man rör sig hit och dit, nåt steg bakåt, nåt steg framåt och ibland i cirkel. Det kräver att hunden är fokuserad och med och jobbar med rumpan. Ammi tyckte det var jättejobbigt :). Sedan är Ammi väldigt slarvig vid ingångarna med apportbock och jag har haft problem med att få till det. Idag så tittade Karin på när jag gjorde ingångar med apportbock och kom med ett förslag som jag faktiskt tror kommer att funka bra på Ammi. Jag håller vänsterhand jäms med benet och när Ammi kommer in så ska hon i princip sätta apportbocken mot min hand (fast inte helt och hållet) och bara svänga runt rumpan i rätt position. Vi testade det och på bara några gånger så började hon jobba mycket bättre med att få in rumpan. Som avslutning så körde vi rutan och som vanligt så var det jättebra att ha någon som tittar på. Jag har inte riktigt förstått varför Ammi har sådana problem med rutan. Men idag när Karin tittade på när vi tränade så påpekade hon att jag inte är konsekvent med vad jag belönar. Mitt bra kommer förvisso när jag tycker att Ammi är i mitten av rutan men jag kräver inte att hon ska vara stilla på plats utan så fort jag säger bra så kommer Ammi mot mig och eftersom hon är så snabb så betyder det att för henne kommer belöningen ibland i mitten och ibland åt något helt annat håll. Så nu gjorde jag så att när hon var vid sin tasstarget så klickade jag, men om hon då rörde sig så kom ingen belöning. Det tog 2ggr så hade hon fattat vad jag ville och sökte mycket mer aktivt efter sin tasstarget och ställde sig stilla vid den. Hon fattar jäkligt snabb min lilla råtta bara hennes matte gör rätt.
Karin sa att jag är alldeles för slarvig med detaljerna och så snabb som Ammi är så lär hon sig då fel. Så nu blir det att träna fokus och belöna stadga i momenten.

fokus.....

Jag har provat att starta Ammi på några LKL3 tävlingar nu i höst och insett att det som fattas just nu för att vi ska lyckas ta ett 1:a pris är fokus och koncentration. Ammi är jättepositiv, har bra attityd men håller inte ihop hela programmet vilket gör att vi alltid nollar minst 1 moment. Så nu blir det till att fundera på hur jag ska träna upp koncentrationen så att den håller ett helt program innan jag startar igen. För att gör det lite roligare för oss så tänker jag oxå börja med momenten i eliten.

Idag vill jag passa på att gratulera Monica och Izor som gjorde en jättefin start i LKL1 och hade dom inte haft en snöplig nolla i läggande under gång så hade 1:a priset suttit där. Nu blev det ett 2:a pris med 157,5p. JÄTTEFINT jobbat, nästa gång så sitter 1:an.

Nedan är några kort från min och Ammis starter i LKL3. Kolla in svansföringen :P.



Det är svårt att hålla metallapport och springa samtidigt....



Så många häftiga pinnar att välja mellan, undrar vilken jag ska ta .......???



Och när man är klar så får man leka med favvobollen :)

förevisningsobjek :)

Idag hade Louise blivit övertalad att prata om retriever i allmänhet och tollare i synnerhet för ett gäng etologi-studenter som håller på att lära sig om hundars egenskaper och personligheter. Jag visade upp Ammi och Karin visade upp Kuta, Louise hade valt Ammi&Kuta just för att de (trots att de har samma pappa) är rätt så olika varandra. Kuta är ju en mjuk och förig kille medan Ammi är mer självständig och med eget huvud och det är alltid roligt att se vad det innebär rent praktiskt när man jobbar med en hund.

Vi började med lite tollingarbete följt av en dubbelmarkering (lång sådan), en dirigering och slutligen ett litet sök. Idag använde vi oss enbart av änder och det var första gången vi tränade jakt sedan det mindre roliga jaktprovet. Det var jättelänge sedan jag och Ammi tränade tolling men det gick ändå bra även om hon var lite orolig när hon skulle vara stilla. På dubbelmarkeringen så sprang hon över något intressant på vägen ut till 1:a fågel som hon bara måste kolla upp innan hon fortsatte ut och tog första fågel som hon levererade fint i hand. Den 2:a fågeln sprang hon rakt ut till och även den kom raka vägen in i hand. Sedan fortsatte vi med linjetaget där jag skulle stanna henne på halva vägen ut och sedan ge henne ett nytt ut-kommando. Första gången jag blåste så stannade hon och kom tillbaka till mig fast jag gav henne sittkommando??? Så jag skickade om henne och blåste stoppsignal och gav henne sittkommando och då satte hon sig jättefint och gick kanon på mitt ut-kommando och började även söka fint på mitt sök-kommando och kom raka vägen in med anden när hon hittade den. Slutligen var det då ett litet sök med 5st änder. Ammi jobbade jättefint och hade näsan på bra. Den första anden levererade hon jättefint, men på and nr 2 så började hon strula lite och var på väg förbi mig med den. Den 3:e anden sprang hon förbi mig med och ville inte lämna av utan jag fick ge henne ett ordentligt sitt-kommando för att få henne att stanna upp så att jag kunde ta den. Men idag så behöll jag lugnet och mindes vad Peggy sagt att jag skulle göra för att få Ammi att stanna till och förstå att jag "krävde" att hon skulle lämna av till mig. Så när hon var på väg in med and nr 4 och inte tenderade att bromsa upp för att lämna av till mig så satte jag upp handen och tog ett rejält kliv mot henne samtidigt. Det funkade kanon - Ammi bromsade genast upp och satte sig och jag kunde lugnt och fint ta anden och skicka ut henne igen. Även denna gång så tog jag ett steg mot henne och satte upp handen när hon var på väg in med and nr 5 och även denna gång så bromsade hon snällt upp och satte sig. Det kändes som en liten seger att ha lyckats locka fram det beteende som förstörde jaktprovet för oss och sedan kunna bryta det.

Nu ska jag stoppa lite köttbullar på fickan och gå ut och träna rutan och vittringen.

lugn dag

Idag tog jag det lugnt efter jobbet och ägnade mig åt att packa upp efter Sundsvalls-resan. Hundarna fick varsitt ben och var rätt så nöjd med det. På kvällsprommisen så tog jag med mig konerna och tasstargeten och övade Rutan med Ammi eftersom vi haft problem med den. Jag hade bestämt mig för att backa svårighetsmässigt så idag stod vi på ca 10m och hon fick tydligt se att jag la ut targeten. På denna nivå har hon inga som helst problem så imorgon ska jag prova att utöka avståndet till 15m och se hur det går.

Stort GRATTIS till snygg-Tico!!!!

Igår så åkte jag&Ammi upp till Sundsvall tillsammans med Johanna&Tico för att pröva vår lycka på uställningen där idag. Johanna hade bokat rum på Scandic och hela hotellet var invarderat av hundfolk så det blev jättebra miljöträning för hundarna. Både Tico och Ammi skötte sig jättefint och det var inga som helst problem att åka hiss tillsammans med andra hundar eller bli lämnade på rummet när jag och Johanna gick iväg för att äta.

Dagen förlöpte i storslams-tecknet för Ticos del. Han vann jaktklass hanar med CK och blev sedan bästa hane med CACIB och avslutade sedan det hela med att bli BIR!!!!! I och med detta så kan han nu titulera sig SU(u)CH och vi bugar och bockar och säger GRATTIS!!!! :)

Ammi blev även hon bästa jaktmeriterade med CK men sedan tog det stopp för vår del då vi placerade oss som 2:a i kampen om bästa tik och fick ett R-CACIB. Kritiken var jättefin så jag är ändå supernöjd med vår dag. Nedan följer kritiken:

Corr fem. Good head. Very good neck. Good chest. Good lines. Corr ang. Good movment. A bit narrow in the rear.

tråk-vecka

Denna vecka har jag varit på jobbresa till Belgien mån-ons och igår så valde jag att åka och träna mig själv eftersom jag var så stel efter resan så jag behövde mjuka upp mig. Så det har verkligen inte blivit någon hundträning att tala om :P. Imorgon så är det dags att packa väskorna igen för då åker jag&Ammi och Johanna med Tico till Sundsvall för att pröva vår lycka på utställning. Ifall Tico lyckas ta cert så kan han efter det titulera sig SU(u)CH och för Ammi så skulle det betyda att det "bara" var 1 cert kvar till samma titel, så håll tummarna för oss :).

härlig höstdag

Idag har det varit en riktigt härlig höstdag här i Stockholm. Jag åkte ut till klubben och började med att lägga viltspår åt hundarna. Sedan körde jag igenom 3:an med Ammi, det gick hyfsat, men det finns saker att jobba på. Tex så tar det för lång tid från hon får mitt stå-kommando tills hon verkligen vänder om och stannar på rutan. Jag får backa bak och börja belöna ställandena igen så att hon blir snabbare. Ingångar med apport håller jag redan på att jobba med och det börjar så sakteliga bli bättre. Metallapporten vill hon fortfarande slarva lite med upptagen på, hon tycker ju att den är lite äcklig :P.

Efter lydnadsträningen så satt jag och pratade hund med klubbkompisarna innan jag gav mig ut och spårade. Jag började med Ammi och man kan ju säga att hon var lite ringrostig, det var säkert 1,5 år sedan jag spårade med henne sist. Jag hade lagt ett 450m långt spår med 3 vinklar och ett bloduppehåll. De första 250 metrarna så slog hon väldigt mycket och ville gärna gå upp med näsan. Men sedan var det som om polletten trillade ned och de sista 200 metrarna spårade hon jättefint med nosen i backen. Även till Inka hade jag lagt ett 450m långt spår, men hennes hade 4 vinklar. Hon var helt tossig i början och jag fick bromsa henne ordentligt för att hon inte skulle börja galoppera på spåret :). Men efter ca 100m så lugnade hon ned sig och sedan tuffade hon på fint resten av spåret.

Nu är det två trötta hundar som ligger och snarkar i soffan, det är jobbigt att spåra :P.

Själv sitter jag och håller tummarna för alla man känner som startar på Tollingjaktprovet i Gustafs idag - hoppas allt går bra.